0730274650 erik@erikjaraker.se

Digitala verktyg räddar inte en bristfällig pedagogik men duktiga pedagoger kan skapa fantastiska lektioner med teknologins hjälp.

Det är fantastiskt med initiativ som Teach reach för att inspirera lärare att använda teknologi med sina elever. Extra roligt är att det sker på internationella lärardagen. Tidigare i min lärargärning hade jag en period då jag gick omkring och kände ganska stor frustration. Jag var medveten om att det fanns teknik som skulle underlätta och göra min undervisning mer varierad och kanske även mer effektiv. Problemet  var att jag inte hade tillgång till denna teknik. För att få en projektor i klassrummet var jag tvungen att ta från läromedelsbudgeten. När det något år senare storsatsades på att göra teknologin tillgänglig för lärare och elever släppte frustrationen och jag upplevde att skola började komma i fas med andra delar av samhället. Då hade vi i alla fall förutsättningarna för att börja utforska hur vi skulle kunna använda tekniken i lärsituationer. Vi var flera som provade, diskuterade, fortbildade oss och delade erfarenheter med varandra. Det var också tydligt från från nämnden, förvaltning och ledning att skolans digitaliseringen var viktig. Digitala verktyg räddar inte en bristfällig pedagogik men duktiga pedagoger kan skapa fantastiska lektioner med teknologins hjälp. Jag har sett så många fina exempel på pedagoger som så snart de kan ett digitalt verktyg omsätter det till något de kan använda i klassrummet. När jag arbetat skolövergripande som IT-pedagog har jag haft förmånen att delta i många olika projekt. Några sjuor byggde framtida städer i Minecraft. På språklektioner hade vi mysteryskype med andra klasser och personer i världen. Vi har haft övningar i mediekunskap och på skolorna har vi alltid försökt arbeta förebyggande mot näthat och kränkningar på nätet. Eleverna har fått blogga och twittra som historiska personer. Skolans nyhetsredaktion spelade in skolnyhetsprogram som sedan publicerades på online. En driven och vänlig förälder höll i en barnhack på kvällstid där mellanstadieelever fick lära sig programmering i Scratch. På en skolan jag arbetat gjordes en undersökning bland lärare, elever och föräldrar kring införandet av en till en, dvs en dator per elev. Alla var mycket positiva, eleverna sa att skolan hade blivit roligare och lärarna menade att deras undervisning var mer varierad.

 

Våga prova, gör misstag och lär dig av misstagen

Användarvänlig är ett ord som är essentiell när vi  pratar om skola och teknologi. Om tekniken skall nå ut så behöver den möta användarna där de är. Det finns mycket stora skillnader i kunskaper kring IKT hos lärarkåren. Vi är alla medvetna om lärares arbetssituation och därför kan det inte ligga på den enskilde lärarens egna intresse för teknologi för att den ska användas. Lärarna behöver vara med på tåget för att alla elever ska få möjligheten att utveckla sin digitala kompetens. Vilka hinder finns det då? En faktor som gör oss människor slutna är rädsla. I det här fallet handlar det om rädslan att göra fel och rädsla att inte kunna. Medicinen mot rädsla blir då kunskap. Det är alltså viktigt med fortbildning och avsatt tid för detta. Det finurliga är att det går att kombinera med andra aktiviteter exempelvis planering och förberedelser Ett annat bra sätt att spara tid, och faktiskt påskynda den egna utvecklingen, är att prova saker direkt i klassrummet tillsammans med eleverna även om man inte riktigt säker på det digitala verktyget. Min erfarenhet är att det alltid finns några elever som är mer tekniska än man själv är och som snabbt löser svårigheterna. De problem som kan uppstå kommer upp till ytan snabbare när det är flera som provar. Dessutom så visar man eleverna en attityd av nyfikenhet och mod att våga pröva saker som man inte är helt säker på. Vill vi att eleverna ska ha ett utvecklande tankesätt bör vi föregå med gott exempel och ha ett utvecklande tankesätt själva. Det är nödvändigt att det finns arenor där vi kan byta tankar och idéer kring framgångar och svårigheter, digitala agoror har någon kallat dem. Det finns redan många torg där detta sker, exempelvis i bloggsfären, facebook-grupper och på skoltwitter. Skoltwitter har för mig varit oerhört inspirerande och givit mig stimulans och omvärldskunskap. Twitter är något jag rekommenderar alla även om man får vara immun mot vissa negativa röster. Jag hade en elev en gång som driver en välbesökt blogg. Hon hade utsatts för en del näthat och då jag frågade hur hon hanterar det svarade hon att det är något man lär sig. Ska vi vuxna leda de unga igenom det nya medielandskapet bör vi själva vara åtminstone något bevandrade i det. Förutsättningarna ser väldigt olika ut på olika skolor också och det är centralt att det finns goda digitala förutsättningar för lärare och elever. Hårdvara räcker inte utan det krävs även fortbildning. Jag tycker dock att det ligger ett visst ansvar hos individen att åtminstone vara öppen för den egna digitala utvecklingen, att åtminstone vara öppen för att låta den växa. Detta har inget med ålder att göra som vissa tror utan det är en attityd och en öppenhet som jag har sett att många äldre ha och många yngre inte ha och vi är där tillbaka i det utvecklande tankesättet. För mig är OM vi ska ha en digital skola en ickefråga, samhället är digitalt och skolan är en grundbult i samhället. Jag ser inte någon motsättning mellan bildning och digitalisering utan jag tycker att de går hand i hand. Att önska sig att samhället är mindre teknologiskt är nästan som att önska att gravitationen ska minska. Det är dock viktigt att ha en sund relation till tekniken och nätet både fysiskt och mentalt. Kritiskt tänkande har aldrig varit mer angeläget och källkritik väsentlig vilket den är i läroplanen.

 

Det har ibland kallats den digitala klyftan, spannet mellan de som kan och de som inte kan och man har exempelvis sett skillnad i internetanvändande bland unga beroende på vilken socialgrupp de kommer ifrån. Den som inte inkluderas i det digitala samhället löper stor risk att hamna på sidan om. Ett exempel på detta som idag är problem i skolan är när vårdnadshavare inte har ett BankID att logga in med på skolportalen. Vems ansvar är det att hjälpa dem med det? Måhända kommer vi att se tillbaka på denna tid och vårt sätt att nyttja teknologin ungefär som det charmiga minnet jag har av min högstadielärare som kämpade med de stora rullarna filmapparaten som hon hade lyckats baxa in längst bak i klassrummet. Till slut gick den igång och det karakteristiska ljudet från de stora rullarna blandades med filmens berättarröst. I sämsta fall ser vi tillbaka på det med sorg för att vi inte lyckades att rusta dagens unga med de digitala färdigheter de behöver för att leva i den globala byn med megastäder där vi transporteras i förarlösa elbilar och robotar har tagit över hälften av de uppgifter vi idag kallar jobb.

 

  • Var öppen för det nya
  • Lär dig en sak i taget
  • Googla när du inte vet
  • Var kreativ
  • Våga prova
  • Gör misstag
  • Lär dig av misstagen
  • Följ forskare och andra som kan mer än du
  • Ha roligt

Läs mer om initativet #teachreach här.